Bakom målen för skärgårdspolitiken finns människors verkliga erfarenheter. Vi samlar nu berättelser från skärgårdar runtom i Finland för att visa vad målen betyder i praktiken.
Jag har en bild från Forneldarnas natt.
Min man och vår son sitter i gungan nere vid restaurangens brygga. Hamnen är full av människor och båtar och fyrverkeriet har precis börjat. Sonen sitter vänd mot vattnet. Bredvid honom sitter pappa med telefonen mot örat.
FBK-larm.
Bilden råkade fånga precis det ögonblick då vår kväll ändrade riktning.
Vi hade egentligen inte orkat gå dit. Det hade varit en tung dag. Vår son hade tidigare varit med på sjukhuset för att hälsa på sin svårt skadade farmor. Vi var trötta allihop, men bestämde oss ändå för att åka ner till fyrverkeriet. Mest för hans skull. Efter allt som hänt ville vi ge honom en stund som bara var rolig och vanlig.
Och där sitter de nu, pappa och son i gungan.
Fast pappa är redan i telefon.
Det har kommit larm om en brinnande båt.
Han avvaktar en stund. Kanske kommer återbudet. Kanske behöver han inte åka. Men det går inte att veta, och till slut reser han sig, räcker mig sin lonkero och går raskt iväg mot depån.
Jag blir kvar med vår son och fyrverkeriet.
En stund senare ringer han.
”Ser du en brinnande båt?”
Jag vet genast vilken båt det måste vara. Den kör sakta omkring alldeles nära bryggan, kanske tjugo meter från oss. På akterdäck står en pelletvärmare med en ordentlig öppen låga. Vi som står så nära ser förstås vad det är. Men på avstånd, i mörkret, ser man en båt med lågor på akterdäck.
Någon har sett den och ringt 112.
Vi vinkar in båten för att berätta att den har orsakat ett larm.
Jag hade väntat mig åtminstone någon sorts förståelse. Ett ”oj, det där tänkte vi inte på”. För det är ju inte särskilt svårt att förstå hur det såg ut från land.
I stället avfärdar föraren oss nonchalant.
”Forneldar, forneldar.”
Som om alla andra bara hade missförstått vad Forneldarnas natt går ut på.
Och det är där jag blir förbannad.
För Forneldarnas natt betyder massor av människor och båtar i en liten skärgård. Vi vill ha dem här. Vi vill ha restaurangen full, båtar vid bryggorna, evenemang och människor som kommer ut och upplever skärgården.
Men det betyder också något för dem som redan finns här.
Någon hade sett vad som såg ut som en brinnande båt och gjort precis rätt: ringt 112. Nödcentralen hade gjort sitt. Larmet hade gått. Och de frivilliga som utgör en del av vår räddningsberedskap hade börjat lämna sina egna liv för att rycka ut.
En av dem var mannen i gungan.
Den här gången kunde larmet blåsas av. Ingen båt brann.
Men det betyder inte att ingenting hade hänt.
Vår son hade redan haft en dag som inget barn borde behöva ha. Vi hade samlat ihop den ork vi hade kvar och gått på fyrverkeriet för hans skull. Och när det började reste sig hans pappa och gick.
När han kunde komma tillbaka var fyrverkeriet över.
För båtens förare var det kanske bara en pelletvärmare och ett irriterande missförstånd.
För vår son var det kvällen då pappa skulle sitta bredvid honom i gungan, men inte gjorde det.
Och för min man var det ännu en gång han reste sig och gick, eftersom det är det man gör när larmet går.
Det är lätt att tala om hur skärgården fylls av människor som något enbart positivt. Och till stor del är det positivt. Men varje extra människa, bil och båt är också en del av den belastning som den lokala infrastrukturen, servicen och beredskapen ska klara av.
På Forneldarnas natt syns det extra tydligt. Under några timmar är vi väldigt många fler här.
Men FBK blir inte plötsligt väldigt många fler.
Det är fortfarande samma pappa som sitter i gungan med sin son när telefonen ringer.
Det är sådana här berättelser vi söker. Det kan handla om en färja som inte går, långa skolresor, service som finns långt borta, ett strömavbrott, räddningsberedskap eller om vad det innebär när befolkningen mångdubblas under sommaren.
Skärgårdsdelegationen bereder som bäst sina mål för nästa regeringsperiod. Berättelserna hjälper oss att konkretisera målen och visa beslutsfattare vad de betyder i människors vardag. Du behöver inte själv veta vilket mål din erfarenhet hör ihop med – vi hjälper till med resten.strömavbrott, en situation där den lokala FBK:n eller grannarna behövdes – eller något som faktiskt fungerar bra och borde bevaras.
Berättelsen kan vara stor eller liten. Ofta är det en helt vanlig händelse som säger mest.
Du kan fylla i formuläret, skicka e-post eller röstmeddelande eller ringa oss. Vi kan också hjälpa till att skriva ner berättelsen.
Berättelserna används anonymt i arbetet med Skärgårdsdelegationens mål för nästa regeringsperiod och i det tillhörande påverkansarbetet. Vi ber om tillstånd innan berättelsen används och om den får förkortas eller bearbetas utan att innehållet ändras.
Berätta din historia i formuläret
E-post: if.ssof@akire eller if.ssof@inis
Röstmeddelande/telefon: Erika Englund 044-4913247
